Jag har aldrig gråtit efter ett träningspass, men

Som ni vet så har jag legat i och tränat rätt bra ett tag nu. Jag har tyckt att det varit jobbigt nu i slutet. Inte minst denna veckan när mitt jobb har tvingat mig att resa lite hit och dit.
Jag har ju två "testbanor" som jag brukar använda mig av. En av dessa banor är en 12,5 kilometers slinga, där jag har haft som mål att klara den på en tid under en timme.
Jag har varit nära, för tre veckor sedan, då tog jag 17 sekunder för lång tid på mig för två veckor sedan tog jag 7 sekunder för lång tid på mig. Jag bestämde mig för att mitt mål var ouppnåligt.
Jag skulle aldrig lyckas vare sig nu eller i framtiden, punkt slut.
Idag gav jag mig ut på slingan igen. Tanken var inte att ta ut mig och jaga mitt mål. Jag ville bara kolla hur mycket jag tappat de senaste två veckorna, då det varit lite si och så med träningen och motivationen varit borta.
Ibland funderar jag på hur det kan kännas när man vinner ett fint pris, typ en Oscar eller Jerringpriset. Visst blir det patetiskt, när vinnaren står där och tackar sin mamma, pappa, tränare syskon, ja i princip alla hen känner.
 Som jag skrev i rubriken, jag har aldrig gråtit efter ett träningspass eller ett lopp. Jag har gråtit en stund efteråt, när smärtan kommer. Typ i duschen hemma hos Nicke, efter mitt första marathon. Den smäratn glömmer jag aldrig!
Men direkt efter ett pass, har jag aldrig gråtit. Inte förrens idag, vill säga.
Idag klarade jag min drömgräns! När jag stannade klockan så stog den på 59 minuter någonting.
Först bara jag skrattade, typ hysteriskt, sedan sjönk jag ihop på vägen och började hulka. Hulkningarna övergick till gråt. Det var magiskt!
Eftersom jag nu slagit min drömgräns, så vill jag passa på att tacka alla.
Tack alla ni som är medlemmar i min klubb, Lonesome Runners, ni fattar inte hur mycket ni betyder för mig!
Tack, Roger, Ronney, Janne och Bertil, för att ni finns!
Tack alla mina arbetskamrater, som ger mig gliringar och pepp i väl avvägda doser!
Sist men definitivt inte minst, tack min familj, ni är ta mig tusan det bästa och viktigaste som finns i mitt liv!
Nu fortsätter jag firandet hela lördagkvällen lång. Imorgon blir det ett långpass i terrängen.