Back on track

Måste bara få berätta om torsdagens lilla jogg.
Jag har ju tidigare skrivit om hur tungt och ensamt jag tycker att det varit.
Roger, klätterkompisen, ligger på sjukhus för undersökning. Det är mycket att göra på jobbet. Livet har känts lite motigt i största allmänhet. Så vilken befrielse det var att få komma upp till Åmål och springa ihop med någon!
Det var soligt, vindstilla och någon minusgrad. Luften var alldeles full av syre. I omklädningsrummet vid friluftsområdet Hannebol var det inledningsvis bara jag. Efter en liten stund kom det en farbror som var lite äldre än mig. Korpulent så in i bomben, var han också. Jag skulle ut och springa, han skulle åka rullskidor.
Jag funderade på vilken maxvikten är för rullskidor.
Han hade väldigt mycket pondus, milt uttryckt. Han talade om att han hade åkt ett antal Vasalopp och han skulle minsann åka nästa år igen. Jag sa lite försynt att jag skulle springa Vasaloppet. Han tittade på mig och skakade på huvudet.
- E du tössig pöjk, sa han på en blandning av värmländska och dalsländska. Vadå sa jag, du åker ju skidor samma sträcka, så varför tycker du att jag är tokig?
Men har jag glid på skidorna så kan jag ju "vila" i nedförsbackarna, sa han. Du ska ju springa hela tiden. Du måste vara tössig. Vi kom inte längre i vårt samtal, dörren öppnades och in klev min löparkompis Ronney.
Vilken väg ska vi springa undrade Ronney. Tja, sa jag, jag hittar ju inte här i Åmål, så det är väl bäst om du bestämmer det. Efter ett visst dividerande om vi skulle ta Hagenrundan eller milspåret, så fastslogs att vi skulle springa lite på känn.
Så där stack vi iväg farbrorn på rullskidorna valde asfalt, Ronney och jag stack iväg på en grusväg.
Och som vi tjötade, Ronney och jag. Vad vi pratade om tänker jag inte återge här, för det är som alla vet en regel. -What runners says to each other when they run, stays between the runners (Ja, jag vet att det är en egen regel som jag hittade på just nu, men jag kan inte skriva om allt). Efter löpturen blev det givetvis lite bastu och vem tittar in i bastun med alla ytterkläder på, om inte den gamle storlöparen Janne Hagelbrant (kolla på wikipedia om du vill veta mer om Janne).
- Jag skulle bara höra hur det gick för er idag pojkar. Jag ville gärna hänga på, men sprickan i ett fotben gör att jag inte kan springa än. Jag kör lite Crosstrainer, men man måste ju stå så brett med benen, ja hela kroppen faktiskt.
När kommer du hit nästa gång Torsten, då måste vi springa ihop.
Ronney, ska du med killarna och springa på söndag?
Herreminje vad han pratade... Det hade i och för sig sin naturliga förklaring att han pratade på med en hög hastighet. Vi hann nästan inte svara innan han ställde nästa fråga.
Du kanske funderar på vad den naturliga förklaringen är till varför han hade så bråttom.
Svaret kan du själv ta reda på. Gör så här. Ta på dig kläder inklusive ytterkläder, ställ dig sedan i en 87 gradig bastu med en relativt hör luftfuktighet.
Nä, nu måste jag ut och springa, ha en trevlig söndag på er.