När är det okej att deppa?

Shit alltså!
Fredagens pass, min 12,5 kilometers slinga, gick i ny PB fart. 1:00:17!
Givetvis borde jag har varit glad över detta, det är ju ett nytt PB med ungefär en minut.  Men, men...
Nä jag snöade direkt in mig på att jag borde ha klarat distansen på under timmen. Så hela passet kändes bara som ett grymt misslyckande. Tyckte synd om mig själv hela fredagkvällen och bestämde mig för att jag måste straffas, för misslyckandet.
Så på lördagen skulle straffet utdelas. Det blev dryga 19 kilometers terränglöpning.
Låt mig säga så här. -Det kändes inte ens bra när jag klev ut genom dörren och påbörjade passet. Efter det blev det bara värre!
Nåväl efter knappa två timmar var jag hemma och tyckte att livet hade förlorat all mening. Funderade på hur man någonsin ska kunna klara 90 kilometer terräng, när man är helt slut efter 19.
Idag söndag känner jag mig sjukt sliten och lätt illamående, så där som man kan må strax före en förkylning som håller på att bryta ut. Det skulle vara skönt att ha en bortförklaring att komma med, typ -Jag hade en förkylning i kroppen. Eller liknande. Fast jag tror inte att jag har någon förkylning på gång. Det är nog bara lite trögt just nu.
Så idag har jag bara traskat omkring med voffsegull och när vi kom hem så fick han gå in i duschen. Efter han duschat brukar jag alltid fundera på vem av oss som är blötast? På något sätt känns det som om han är torrare än mig.
Imorgon komme veckostatistiken, glöm inte det. Jag har även tagit en bild på mitt gym, som jag lägger ut :)
Ha det bäst vänner.