söndag 26 november 2017

Min hemlighet

Tänkte sparka igång bloggen igen, vi får se vad det ger :)
Börjar med att berätta att jag börjat träna igen, men det är inte som ni tror. Jag kommer att skriva lite om det i följande blogginlägg. För i detta inlägg ska jag skriva om en en liten grej som hände i veckan. Eller rättare sagt några detaljer om hur det är att vara jag.
Denna veckan skulle jag åka till Kungens by, Stockholm, för att arbeta i tre dagar. Det är inte alltid så kul att åka österut men den här gången skulle det bli annorlunda. Jag har varit anställd hos min arbetsgivare i drygt 7 år nu. Jag vet att man på huvudkontoret har ett gym. Jag har aldrig varit där (på gymmet alltså), men denna gången så skulle jag testa gymmet. Så det var till att plocka ner "vanliga kläder" och träningskläder. Allt hystades ner, tillsammans med dator sladdar och allt möjligt mög i den stora ryggsäcken. Off we go!
Men ibland fattar jag beslut som jag inte begriper själv. Jag kan inte ens fatta om de är bra eller dåliga. Som i tisdags morse, då jag skulle åka iväg. Redan på måndagskvällen hade jag tagit fram alla kläder jag skulle ha på mig. Jag hade nogsamt förberett mig, kläderna hängde framme, i jackan (jag valde den lite tjockare eftersom det såg ut att kunna bli snö och kallt där i Stockholm) hade jag stoppat ner plånbok, SL kort och sånt där som kan vara bra att ha med sig.  
I mitt jobb så går resandet i omgångar, vilket gör att jag inte är en helt ovan resenär och därför har ganska hyfsat koll på läget, när det gäller packning, resor osv.
Allt detta var som bortblåst i tisdags morse. Jag stod där i hallen och funderade på vilken jacka jag skulle ta.
 -Vad ska det bli för väder där?
-  Kallt eller som här?
Efter 0,1 sekunds betänketid väljer jag den tunna jackan alltså inte den lite tjockare.
På bussen och kom just på att jag la ner plånboken och SL kortet i den andra jackan, så jag inte skulle glömma dem. 
Ja, ja det löser sig nog jag fick ju iaf med mig nycklarna till jobbets övernattningslägenheten.

Mötet som jag ska ha i Stockholm går bra och efteråt så testar jag gymmet på huvudkontoret. Jäsingen vad fint det var, visserligen var löpbanden under reparation, men övrig utrustning var så najs. Bastun var i det närmaste oanvänd. Alltså det var fint, riktigt fint.




Sedan när jag var klar där skulle jag gå till lägenheten, ca. 3,5 kilometers promenad. Det var kallt ute, frost, skaljackan värmde inte särskilt bra. men jag var fylld med energi från träningen och värme från bastun. Dessutom hade jag en stor och tung ryggsäck på mig, så det var inga problem att hålla uppe värmen i det vinterskrudade Stockholm. Efter 35 minuter kommer jag fram till lägenheten. känner att jag svettats lite och tänker, det var nästan som ett träningspass till. Gott för mig och min kropp.

Jag går upp för trapporna (2 våningar) och tar fram nycklarna. Hmm nyckeln verkar inte passa? Jag testar denna istället. Nähä den passar inte heller. Wtf!!!
Tydligen har hyresvärden bytt dörrar och lås. (jäkligt snygg dörr förövrigt) Men jag har ingen nyckel som passar.

Så vad gör man utan plånbok, SL-kort och någonstans att bo. Man ringer givetvis sin chef och gnäller.

Därefter kontakta jag vår resebyrå, som har stängt men de hänvisar mig till deras jour. Jouren hittar efter mycket letande ett hotellrum till mig. Sign Hotell vid norra Bantorget. Toppen det är bara att gå tillbaka samma väg som jag kom ifrån och lägga till ytterligare en kilometer. 4,5 kilometer till alltså. Men denna gången var jag inte lika fylld av energi, värmen från bastun var borta och svetten på min rygg var iskall.
Gick frysande genom staden, hackade tänder när jag checkade in. Använde vattenkokaren på rummet, tre koppar te blev det, sedan en lång varm dusch och jag höjde upp värmen i rummet.
Ja så kan det gå när man är jag...