tisdag 24 februari 2015

Mitt omöjliga mål, eller?

Så, då känner jag mig äntligen redo. Redo att sätta upp en ny målbild för vad jag vill uppnå med min löpning. Min kommande satsning, sträcker sig från igår, fram till augusti 2018.
Tidigare har min träning och löpning handlat om att jag ska få ett inre välbefinnande, resultat utifrån tävlingsnormer (att vinna) har egentligen varit totalt ointressant. I lopp som jag ställt upp i, så har jag givetvis pressat mig för att göra ett så bra resultat som möjligt. Målet har dock inte varit att jag ska vinna, utan att jag ska delta, göra mitt bästa och ha roligt. Jag tror att de flesta av oss faktiskt tycker att det räcker så.
Som ni vet så har jag varit inne i en, till synes, oändlig svacka sedan Ultravasan. Inte haft lust med någonting, inte haft någon målbild. Helt enkelt bara softat runt.
För några dagar sedan så fyllde jag år och i samband med det så konstaterade jag att följande har hänt sedan jag sprang Ultravasan.
1, Jag har gått upp ca 7,5 kg i vikt
2, Jag får ont i knäna när jag springer.
3, Jag orkar inte springa mer än typ 7 kilometer i ett tempo som gör att de flesta stavgångare skulle passera mig.
Med detta som utgångspunkt, samt det faktum att min pendlingstid till jobbet är ca 4 timmar om dagen (okej 3,5 då), gör att jag själv tycker att min utmaning till mig själv är löjligt hård.
Så vad är då målet? Vad ska uppnås i Augusti 2018?
Enkelt formulerat, jag ska vara den snabbaste 50-åringen (shit va gammal jag är) på Ultravasan, 2018.
Jag har inte kollat vilken tid den snabbaste hade i år och jag har ingen aning om hur jag ska uppnå denna målsättning. Men jag ska ta mig tusan göra allt jag kan för att lyckas med detta.
Nu har jag lite hemläxa att göra, dels ta reda på hur sjutton jag ska träna för att nå min målsättning, och sedan ska jag sätta upp delmål.
Eftersom jag har slappat lite, så kommer jag inte att sätta några mål för 2015, i år ska jag bara springa och ha kul. Jag hoppas dock att jag kommer till start i Musselloppet, här i Lysekil i augusti och att jag får följa med "mitt" Vasastafettslag och springa en sträcka på den underbara banan.
Jag kommer även att försöka att skaffa mig sponsorer/mentorer som kan ge mig tips och råd på vägen. Mina mentala tränare i #LonesomeRunners, kommer givetvis att påtvingas mitt humör under dessa år.
Men, jag har även en livlina/nödbroms. Min träning och målsättning får inte gå ut över min älskades hälsa. Jag får inte bli så fokuserad på mitt mål så att jag inte ser hur hennes sjukdom förändras. familjen kommer först. I ärlighetens namn, så hade jag nog inte riktigt koll på det förra gången. Det kanske blev ett pass här och där, när jag kanske borde ha stannat hemma istället.
Just nu lyssnar jag sjukt mycket på det tyska bandet, Revolverheld och deras album Immer in Bewegung. (ligger på Spotify) bara älskar deras låtar, inte minst Sommer in Schweden, för jag längtar till sommaren nu.
Hoppas att du vill följa med mig på min resa mot mitt mål 2018. Signa gärna upp och prenumerera på min blogg.
Ha det bäst!