måndag 27 januari 2014

You gotta roll with the Punches


Ibland är livet så lätt, allt bara flyter på och ingenting, ingenting känns omöjligt. Som löpare var jag inne i en sån fas i höstas. Jag ökade träningsmängden, jag tog i lite mer på varje pass. Allt bara flöt på, min energi var oändlig och jag tog intiativ till Musikhjälpeninsamlingen. Kort sagt; Jag var ostoppbar!
Sen kom julen...
Det började med en rackarns segdragen förkylning. Klarade av den och började springa så smått igen. Kändes bra, jag hade inte förlorat så mycket som jag var orolig för. Sen ringer syrran...
Får reda på att min bror har haft ont i ryggen under en längre tid. Jaha tänker jag, klart att den långe senige karln, har ont i ryggen. Det fårhan väl bara han lyfter ett mjölkpaket, hehe. Han har tjatat sig till en läkarundersökning som han gjorde under mellandagarna.
Resultatet?
Lungcancer samt metastaser längs med hela ryggraden.  3-6 månader i bästa fall, om inte ett mirakel sker. Fy fan va orättvist livet är! Tilläggas kan att mina syskon bor utomlands, så att åka och hälsa på över helgen är inte att tänka på.
14 januari, dagen då snön kom till Bohuslän.
Valde att ta bussen till jobbet och hem därifrån. Snön som på intet sätt var påannonserad, började i Kungälv, för i Göteborg var det fortfarande barmark när jag gick till bussen. Trafikolyckorna stod som snöflingor i backen. Stopp på E6:an, oklart om det berodde på en bilolycka eller det faktum att ingen hade plogat motorvägen de senaste 4-5 timmarna.
Nåväl, jag kommer hem 1,5 timma efter det att bussen skulle lämnat av mig. I dörren står min hund med benen i kors. Jag blir lite förbryllad, världens bästa hustru rastar alltid hunden, oavsett väder. Känner att jag blir lite sur på henne. Nåväl, på med kopplet och så går vi en sväng, pitbullschäfern och jag. När jag kommer hem upptäcker jag att min fru sitter på sängkanten och är alldeles likblek i ansiktet. Hon har enorm smärta, säger hon. Återstår bara en sak att göra, jag ringer 112. En stund senare (kändes som en evighet), kommer ambulansen. Det första jag hör när de öppnar dörren, är att sjuksyrran klagar på att det inte är skottat. Jag vräker ur mig något syrligt om att jag nyss kommit hem från jobbet och att jag prioriterade min fru före snöskottningen. Men snön borde väl inte vara något problem om du knyter kängorna???
Så där åker hon iväg, mitt livs kärlek, i. En gul bil med grön text på.
Fy fan va livet är orättvist!
Nu undrar ni säkert va tusan har detta med träningen inför Ultran att göra? Bra fråga. Jag tror att jag med denna utvikning vill tala om för er att jag inte sprungit en meter den senaste veckorna. Jag har inte pallat!
Det är jäkligt svår att "Roll with the punches", när man inte ser var de kommer ifrån, eller när de kommer utan att man hinner återhämta sig mellan slagen. Det är jobbigt när livet förvandlas från det där lätta som jag skrev om i början, till en helvetesuppförsbacke.
Så hur fortsätter det här då? Ja du, jag har faktiskt ingen aning. Känns som det här med satsningen på Ultran och att bestiga berg är ganska oviktigt just nu. Å andra sidan, så har jag idag, känt mig lite mer grinig och irriterad för första gången i år. Kan det vara ett tecken på att jag snart kommer att snöra på mig skorna och börja springa igen?

onsdag 8 januari 2014

Sammanfattning v.401 och lite till

Ja, då var det dags att rapportera in första veckan av 2014 och det kommer förhoppningsvis att bli den kortaste rapporten under hela 2014.
Löpningen under veckan har uppgått till 0 km. Anledningen till detta är att jag bestämde mig för att jag verkligen skulle bli frisk från min efterhängsna förkylning. Så även om det var svårt, så höll jag mig bort från löpningen.
Däremot så kunde jag inte hålla mig borta från att vara ute och traska i terrängen. Så jag vandrade 3,3 mil, så helt still i soffan låg jag inte.
Musiktips har jag inget att avrapportera heller, jag har nämligen inte varit ute och sprungit och lyssnat på musik.
Så, det var väl föredömligt kort? Men var inte oroliga, nu har jag börjat springa igen, så nästa vecka ska jag nu kunna presentera några få sprungna kilometrar.


fredag 3 januari 2014

Tankar kring Nyårslöften

Känns som om det förra inlägget blev lite väl negativt. Jag tror att jag ätt blir lite less på allt när det inte riktigt funkar som jag vill. Alltså, jag hade ju tänkt mig en Jul och Nyårshelg där jag skulle träna hyfsat mycket, för att liksom dra ifrån all andra som käkar kola och ligger på soffan och kollar på TV. Det var nu, jag skulle sätta in rycket och dra ifrån de "vanliga" löparna. Och när då planen inte går i lås, ja då blir jag lite bitter.
Idag känner jag mig lite bättre, visst har jag fortfarande snuva men halsontet är nästan helt borta. Så i bästa fall så kan det bli en liten tur under morgondagen. Eftersom jag gått upp 4,5 kg sedan 23/12 det går väldigt fort att gå upp i vikt har jag märkt), så får jag nog börja lite lugnt och fint med en 5 km.
Jag ser verkligen fram mot att få komma ut imorgon.
Sedan har jag funderat lite på det där med träningsplanering inför 2014. Jag har kollat några målsättningar som olika människor lagt upp som utmaningar. det är allt från plankan övningar till utfallssteg och tåhävningar. 5000 utfallssteg och eller 100.000 tåhävningar under 2014. Jovisst är det bra övningar inför löpningen, men när sjutton ska man ha tid att springa då? Själv har jag lovat mig själv att jag ska gå till ett (inomhus)gym, en gång under 2014. Får väl se om jag klarar av att leva upp till detta nyårslöfte.
Pratade med Roger igår också, han tycker att vi måste styra upp det här med vår träning. Kan ju bli intressant att höra hur han tänker kring detta, med tanke på att han ska till sjukhuset snart igen, för vidare undersökning.
Så nu vill jag önska er alla lycka till med era nyårslöften!

onsdag 1 januari 2014

Sammanfattning v. 352

Idag tänker jag inte hålla en traditionell sammanfattning av årets sista vecka. Anledningen till detta är att jag under veckan har varit sjuk. Det började med halsont. Sen blev det mer halsont, hostaoch så har jag kännt mig lite allmänt slö.
Jag var sprungit en gång under veckan, det blev en kort 5 kilometrare. Alltså inte mycket att skriva om. Jag konstaterar även attom man ökar matintaget samt minskar på löpningen, så går man upp i vikt. Från den 24 -31 har jag gått upp 3,4 kilo. Det kan bli jobbigt att göra sig av med dessa kilon, men det ska man väl klara, bara jag blir frisk någon gång.
På plussidan så kan jag nämna att jag för samtal med en ny sponsor. Vi får väl se var det slutar...
Ha det bra nu, go vänner och ha ett fantastiskt 2014.