Snart börjar det

Vill inleda med att be om ursäkt för att jag varit kass på uppdatera bloggen den här veckan. Jag tror att det främst beror på att ju närmare start jag kommit, desto mer har jag dragit mig in i min egen lilla "bubbla". Sedan kan det ju även bero på att jag började jobba i måndags. Men strunt i det nu. Just för tillfället sitter jag i en soffa som står i en stuga (stuga å stuga, det är mer ett större hus) i Kläppen. Jag åkte hit upp igår eftermiddag/kväll. Resan gick bra och var ganska händelselös. Däremot så har veckan varit allt annat än händelselös. Som i måndags exempelvis. Redan på söndagen kände jag att jag hade ont i höger hälsena. När jag vaknade på måndagen hade det inte gått över. Eftersom min första dag på jobbet innefattade en resa till Malmö, så planerade jag att jag skulle ta en liten lugn jogga i Malmö på kvällen. Denna lilla joggingtur valde jag att ställa in, utav två anledningar. Dels för min hälsenan skull och dels för att det var Malmökalaset (eller vad det nu hette igen). För att komma till hotellet var jag tvungen att köra runt runt runt. Alla vägar var avspärrad. Till slut gav jag upp och körde förbi avspärrningar och mot enkelriktningen. Min bil stannade först framme vid ett öltält. Dansbandet Dontez stod på scenen och skrek ut ord om kärlek, trohet, evigt liv och vad som skulle ske i min? säng inatt (jag är lite osäker på om det var i den ordningen, men typ så sjöng de). Givetvis fick jag inte stå där många sekunder innan Malmö finest kom och påpekade att jag inte fick parkera där jag parkerat. Efter lite språkförbistringar, tydligen uttalade jag ordet tunneln, på ett obegripligt sätt, så nådde vi en överenskommelse om att jag skulle få köra bilen de 50 metrarna till hotellet. Detta främst beroende på att just den gatan, där hotellet låg, inte var avstängd för biltrafik. Däremot så var gatorna till denna gata avstängda. Hur som helst, jag checkade in och i samband med det så frågade jag var jag kunde parkera. Jodå hotellet samarbetade med ett p-garage. Det kostade 250:-  men tyvärr var det fullt i garaget. Här någonstans började jag fundera på varför jag fick infon om garaget och priset, när det ändå inte fanns någon plats där? Så jag fick köra runt lite på måfå och tillslut så hittade jag givetvis en parkering. Tillbaka till hotellet och då visar det sig att mitt hotellrum är beläget bara ett halvt stenkast från en annan scen. Det lät untzuntzuntz i några timmar. Härligt tänkte jag. Skrev på Facebook om den trevlig Base&Drum musiken på mitt hotellrum. En fd. arbetskamrat skrev tillbaka att jag skulle sluta att vara en sån surgubbe och gå ut å va med på partyt istället. Självklart att jag inte tänkt på det själv? Så på med jacka och skor. Då blir det alldeles knäpptyst utanför. Jag gick till fönstret och såg hur folk lämnade platsen. Klockan hade blivit 23 och då slutar Malmökalaset. Ja, så det blev att ta av jacka och skor. Jag borstade tänderna och gick å la mig istället.
Ja, vart vill jag nu komma med denna långa harang ?
Hade min hälsenan varit hel så hade jag sprungit istället. Då hade jag sluppit göra vad Dontez sångare ville göra med mig.
I tisdags hämtade jag nyckeln till stugan där jag nu befinner mig. Fortfarande ont i hälsenan. Mina mentala coacher på #lonesomerunners förklarade att det
var typ fantomsmärtor, eftersom jag var nervös inför #ultravasan. Men jag chansade inte, jag vilade från löpningen även denna dag.
Onsdagen förflöt lugnt och fint, jag stängde in mig allt mer i min bubbla och började inse att nu finns det ingen återvändo. Onsdagskvällen plågade jag min kära hustru med målbilder och min ambition gällande kilometertider. Vi gick igenom mina förväntade känslor och i detalj hur mycket smärta jag kommer att känna. När detta var färdigdiskuterat övergick samtalet i att jag har tränat, att jag vill detta, att jag kommer att klara det trots att det kommer att göra ont, att jag kommer att ha roligt. Samtalet avslutades med att min älskling sa något i stil med: Nu har du investerat så mycket tid och pengar på det här loppet, så nu kommer du hem med en jävla medalj som bevisar att du klarade att springa den första ultravasan någonsin!
Igår var mest en transportdag. Det var handla packa gå ut med hunden samt åka till Kläppen som gällde.
Ja och nu är jag här. Snart ska jag iväg och hämta startknappen och gå igenom.vad som ska packas ner i droppade. Men mer om det i nästa inlägg som.kommer under eftermiddagen.
Alla felstavningar och ologiska tecken beror på min telefon, så ni behöver inte tala om för mig att jag stavat fel :D