måndag 16 mars 2015

69 kvar

Alltså jag utgår från att man som bloggare ska skriva positiva saker på sin blogg som gör att de som läser får en "må bra känsa2 och vill komma tillbaka till bloggen och läsa mer. Det är ju hur svårt som helst! Alltså jag kan inte ljuga ihop en positiv historia bara för att du ska komma tillbaka till denna sidan och läsa ännu en gång. Fast redan den här inledningen varit så negativ så att du troligtvis klickat dig vidare. Om du nu inte har det, så ska jag berätta en liten historia om hur skönt det kan kännas efteråt, men låt mig ta det från början.
De senaste två veckorna har jag varit ute på tjänsteresor, vilket i och för sig inte är en förklaring till att jag inte varit ute och tränat. Tvärtom, varje gång har jag plockat ner sjukt mycket träningskläder i väskan. Och när jag gått och lagt mig på kvällen har jag tänkt, jag ställer klockan en timme tidigare och sticker ut och springer lite innan frukosten.
Klockan har ringt, men inte tusan har jag staplat mig upp ur sängen och gett mig av på en morgonjogg. Nä jag har legat kvar och gottat mig i sängen istället.
Men när jag körde hem från förra veckans resa, tänkte jag på att om jag ska nå mitt mål, så måste jag ta tag i det här. Så fredagens fantastiska väder gjorde att jag kände att nu, nu, nu måste jag ut och springa. Det slutade med att jag tvättade bilen istället.
Lördagen var erbjöd förutom mello, ett fantastiskt väder. Jag var ute med hunden i skogen och gick. Tänkte att när vi kommer hem så ska jag ta en kopp kaffe och sedan ska jag ge mig ut och springa lite. Det slutade med att jag tog en kopp kaffe, satte mig i soffan och kollade på fotboll istället. Alltså det kan vara assvårt att lura sig själv att ta tag i träningen.
Söndagen förflöt i stort sett på samma sätt. förutom med en stor skillnad. När jag var ute med Dexter i den fantastiska vårsolen. Vi gick på samma ställen som vi brukade och jag tänkte på alla gånger jag både gått med honom och sprungit förbi på just denna stigen. Jag mindes förra året vid denna tiden då jag flög fram här. När grankvistarna rispade kinderna, för jag inte fick upp händerna tillräckligt for för att skydda mig. Jag gick i skogen och kände förra årets fartvind mot mina kinder. Jag tänkte för mig själv hur mycket löpningen egentligen betyder för mig och att jag satt upp ett helt idiotiskt mål.
Och nu börjar du säkert fundera lite vart jag vill komma med all denna text. Ja om du fortfarande läser alltså :)
I slutet av min skogspromenad kommer man till en låååång uppförsbacke. Längst upp sitter det en banmarkering. En vitfärgad pil, eftersom detta är på den vita banan. Den står där, ganska ensam. Högst upp, precis där backen slutar. Man ser den när man klarat av nästan halva backen. Jag tänkte på den pilen, när jag såg den. Jag hatar den pilen. Verkligen hatar den!
För några år sedan när jag började springa, så klarade jag aldrig att springa upp för hela backen. Den var för brant, den var för lång och dessutom stod den en j-vla pil och hånade mig, varje gång jag stapplade förbi den. Jag hatar verkligen den pilen! En dag för länge sedan, satte jag som mål att varje gång jag orkade att springa upp för hela backen så skulle jag klappa pilen. Ni vet, ungefär som när man klappar någon på kinden. Mitt mål var att jag skulle klappa pilen 10 gånger.
Det gick mycket lättare att springa upp för backen när jag hade satt upp denna målsättning. 10 gånger förvandlades till 30 och 30 till 100. Någonstans vid 277 gånger tappade jag räkningen.
Min löpning idag är inte mycket till löpning. det går så långsamt så att det inte ens kan kallas för joggning. Det är bara att inse att jag tillhör lufsarna. Vänta nu, tillbaka till pilen.
Jo eftersom jag är så dåligt tränad, funderade jag på om jag skulle kunna klara att springa upp för backen i dagsläget. Alltså när jag kom hem med voffsegull, så blev det en kopp kaffe och sedan ut och springa (Ja. eller lufsa). Det var så sjukt skönt! extra skönt blev det när jag lämnade grusspåret och gav mig av in i skogen. Vilken sjuk frihetskänsla!
Efter några 100 meter kom jag fram till backen. Slängde snabbt ihop en målsättning. 70 klappar på pilen innan augusti månad är slut.
Idag är jag sjukt stolt. Jag har bara 69 gånger kvar!