10 dagar kvar, paniken är på väg!

Idag är det 10 dagar kvar till starten av UltraVasan går. Efter förra veckans försök att mosa benen (vilket jag lyckades bra med, om jag får säga det själv) har jag nu hamnat i någon forma av dödläge. Vädret har blivit bättre, för oss löpare. Solen skiner inte så mycket längre och temperaturen har kommit ner till normal svensk sommar istället för medelhavsklimat. Luften är full med syre eftersom det med ojämna mellanrum kommer en skvätt regn. Benen känns oerhört fräscha och kroppen skriker, Lets Go, det är dags för långpass. Hjärnan däremot, meddelar att det är dags att lugna ner sig, låta kroppens muskelfibrer få tid att läka ihop ordentligt inför det som komma skall. Och mitt i alla dessa motsägelsefulla signalerna, så finns jag. Jag funderar mest på vad som är rätt å riktigt. Ska man ge sig på en 3-4 milare, eller bara 2 mil eller lite intervaller eller, eller, eller.. Så efter stor vånda, gav jag mig iväg på ett pass med backintervaller ikväll. Det var en rackarns lång backe. 670 meter sa min vän Garmin (det Garmin säger stämmer, eftersom Garmin står i direktkontakt med stjärnorna, eller åtminstone med några GPS sateliter). Det var första gången jag körde så långa backintervaller, så jag orkade  naturligtvis inte hela vägen. Runt 400 meter kom jag de första 5 intervallerna, med följande km tider 5:01,4:54,4:58 fjärde intervallen var jag så trött så att jag inte orkade starta klockan. Femte intervallen gick på 4:50. Den sjätte och sista intervallen sänkte vi tempot, så att jag skulle orka ända upp till toppen och då blev tiden 5:36.
Jag vill nu passa på och offentliggöra att jag hatar intervaller! Men jäkla vad bra det känns när man inte springer dem ensam utan tillsammans med en eller flera och det känns fantastiskt när man är klar med plågan. Tack Raymond för att du orkade/stod ut med att dra mig upp för backen så många gånger.
Nu över till dagens stora grubblerier. Idag fick jag mitt startbevis. Jag tilldelades starnummer 1377. Hur kan man få nummer 1377 när det bara är 1000 deltagare? Det har jag funderat på stora delar av dagen. Är jag särbehandlad? Ska jag känna mig kränkt? Vad vet UltraVasan om mig, som jag inte själv känner till?
En annan tanke som snurrat runt i skallen är, vad ska jag ta med mig för löparkläder? Just nu lutar det mest åt att jag tar med mig alla kläder och sedan väljer jag på plats. Jag tror det blir enklast så.

Ska jag ta med alla kläderna?

Vem kör mig ner till starten, från stugan i Kläppen på morgonen? Och vem kör mig tillbaka från Mora till Kläppen när jag gått i mål?

Vem kör mig till starten kl. 4:20 på morgonen?

Borde jag inte försöka hinna med att gå ner 1-1,5 kg i vikt innan starten? Visst är jag lite trind om magen, eller?

Hinner jag gå ner i vikt?

Ja, som ni märker så är det många tankar som far runt i huvudet och jag känner att paniken så smått är på väg. Imorgon blir det antingen långa intervaller, skogslöpning eller vilodag. Den som lever får se.