onsdag 15 april 2015

Benmördare och Yoga i 38 grader

Efter förra helgen så var det då åter dags att ta sig för en lunchjogg med åtminstone en av mina arbetskamrater. Det blev den gamla vanliga rundan, fast eftersom det blåste en hel del, så sprang vi varvet baklänges. Det visade sig vara ett smart drag för då avslutades de sista 300 metrarna, innan "benmördar´n" avslutades med en kraftig medvind. Sedan blev det som sagt dags att köra slut på benen i min egen lilla trappmaskin.
Efter lunchjoggen så blev det återhämtning på kontoret och efter det så stack vi (jag och fyra av mina arbetskamrater) iväg till SATS Masthugget. Vi hade blivit inbjudna till Mojo Yoga. jag är absolut ingen expert på Yoga, har bara varit på ett Yogapass tidigare i mitt liv och det var något helt annat än MojoYoga, då var det lugnt och avslappnande. Jag är inte säker men jag tror att de fick väcka mig. Detta scenario var inte aktuellt under måndagens Yoga. Vi stog där utanför lokalen, som ett litet gäng skolbarn, upprymda över att få börja skolan efter ett skollov. Nervositeten fanns där, vad var det vi hade gett oss in på? Hur gör man? Är det här något för mig? Vad ska de andra tro? Hur ser jag ut? Frågorna var de gamla vanliga, ovissheten över att inte veta vad som väntar på mig, kan ibland bli outhärdlig.
Nåväl, några minuter (typ 10) innan passet skulle börja släpptes vi in i den 34 grader varma lokalen. Mattor rullades ut och minihandukar delades ut så långt lagret räckte.
Sedan började vi med att vrida, tänja, stretcha kroppen i alla omöjliga ställningar. När man väl fått in något som man inbillade sig var någorlunda rätt position, så skulle man stå still så. Det var ställningar som verkligen fick alla mina okända muskler att jobba. Plankan var helt plötsligt outhärdlig att genomföra, armar och magen darrade som asplöv, allt under tiden som värmen sakta ökade för att till slut komma upp i 38 grader. Passet var ungefär en timme långt och det var sjukt svettdrivande.
Så här fin kan Yoga vara, jag har några pass kvar innan jag
kommer dit.

Funderar fortfarande på varför handdukarna som delades ut var så otroligt små? Det kan ju inte varit meningen att man skulle torka svett i dem, eller? Jag skulle ha kunnat fylla en insjö i Vätterns storlek med bara mitt svett. Glasögonen halkade bara av hela tiden, så de fick jag lägga på golvet. saknade dem inte så mycket eftersom svetten ändå rann in i ögonen och gjorde att jag knappt såg något.
Så här i efterhand kan jag konstatera att detta är med på topp 3 listan över de svettigaste passen som jag överlevt. Det här är en helt annan sak än mina vanliga träningspass! Okej jag erkänner, min energi tog slut 10-12 minuter innan yogapasset var slut. Jag kunde inte röra mig så mycket eftersom jag fick yrsel varje gång jag försökte. Fast det var helt okej, det var inte så att jag höll på att svimma eller så. det var bara det kroppen var helt slut på energi, på ett sånt där härligt sätt.
När träningspasset var slut, sa Marie (vår Yogainstruktör) att om 4 veckor skulle man starta upp en ny MojoYoga kurs med fokus på Core.
Jag har ju länge blundat för att min Core är asdålig, så direkt blev jag intresserad. Jag är övertygad om att om jag ska lyckas med mitt mål 2018, så måste jag stärka mig på flera ställen och framförallt måste jag jobba med min Core. Jag tror inte att jag kan "fuska" mig till att nå mitt mål 2018.
Så tack SATS Masthugget  för inbjudan och tack Marie för ditt tålamod med oss newbies
Och vem vet, jag kanske påbörjar att stärka min Core i 38 graders värme, på  #satsmasthugget

För övrigt kan jag meddela att även TV bänken verkar vara såld. Jag är dock mest förundrad över att ingen verkar visa intresse för TV ljudet. Är anläggningen verkligen så dålig?
Just nu lyssnar jag på Thin Lizzy och The Boys are back in Town. För bra musik blir aldrig gammal eller omordern!
Rock on!!!

måndag 13 april 2015

Vardagsmotion eller inte

I fredags blev jag utsatt för en kupp av min kära hustru. Vi har under en tid diskuterat och kommit fram till att vi ska köpa en ny dusch. Vilket är något som jag tror att vi bägge ser fram mot. Vår nuvarande installerades efter vattenskadan på toaletten för nästan 20 år sedan. Så den börjar bli lite föråldrad. Jag menar, vem vill ha en dusch där vattnet endast kommer uppifrån? Idag kan man ju välja mellan uppifrån och från sidorna och ta mig tusan om jag inte skulle kunna hitta någon som erbjuder underredsspolning också. De ska spela musik och en del har även inbyggd telefon. Just dessa lite mer exklusiva modellerna har kanske inte riktigt fallit oss i smaken, men att välja mellan "tropiskt regn" och massagedusch, har blivit ett måste. Men nu verkar det bli en renovering av vardagsrummet istället. För helt plötsligt så såldes TVn, som hängt så fint på väggen. Stolar såldes med samma hastighet och nu ska tydligen TV ljudet säljas också. Allt detta genomfördes genom kuppliknande former. Ingen förvarning överhuvudtaget!
 Alltså missförstå mig rätt, jag har inget emot denna förändring, men vad hände med duschen?

För övrigt har det varit en alldeles förträfflig träningshelg. Fredagen hann jag med en hyfsad promenad med hunden, Detta upprepades under lördagen. Under lördagen var det ju kanonväder, så efter hundpromenaden fick det bli lite slapp och en kopp kaffe, innan jag belönade mig med lite trail. Bestämde mig för att köra en gammal favoritbana. Dels för att det var länge sedan jag sprang den och dels för att jag ville kolla hur jag står mig mot mina tider från förr. Man kan säga att just det sistnämnda var något naivt. Jag trodde på allvar att jag skulle vara i närheten av mina tider från för ett år sedan. Jag har ett humm om vilken km tid jag hade då och jag vet definitivt vilken tid jag hade i lördags. Konstaterar att jag behöver några fler träningspass innan den hastigheten och uthålligheten är tillbaka.
Söndagen (igår) var det återigen helt fantastiskt väder. Visst det blåste lite mer, men solen sken. Eftersom det var en planerad vilodag, så fick jag faktiskt kämpa (lite iaf) för att jag inte skulle ge mig av på en löptur. Istället gjorde vi något som vi nästan aldrig brukar göra. Frugan och jag brukar oftast gå med hunden ensamma. Men igår var det ryggsäck på lite kaffe några mellanmålskex och en halv apelsin till hunden och sedan blev det avmarsch. Vi gick en ny vända, delvis iaf, för min fru. Vi hittade en fin utsiktplats med någorlunda lä, där vi satte oss ner och fikade, innan vi fortsatte.
Mer apelsin annars vill jag inte vara med på bilden!

När vi sedan kom hem så tänkte jag, att nu är det dags.
Dags för årets första gräsklippning. Sagt och gjort, fram med den gamla trotjänaren från Klippo. På med lite soppa och ett drag i snöret. Den brummade igång direkt. Klippo och jag, det gamla strävsamma paret. Medan jag gick där och klippte gräset kom jag att tänka på att vi kanske borde skaffa oss en sån där robotgräsklippare istället? Alltså det skulle ju frigöra mycket tid då jag kan göra andra saker som att träna exempelvis. Men allt eftersom gräsklippningen framskred så kom jag fram till att klippa gräsmattan är träning. Det är i och för sig inte löpning, men det är träning. Vardagsmotion, vilket ju alla mer eller mindre, säger är så viktigt. Så på min vilodag igår, vandrade jag i terrängen i nästan 2,5 timme samt klippte gräsmattan i 45 minuter.
Idag ska jag ta mig en lunchjogg med arbetskamraterna och avsluta den med "benmördaren" igen. Ikväll har vi på jobbet blivit inbjudna att testa "hotyoga". Yoga i ett varm rum alltså. Så vi är en handfull som ska testa detta. Idag blir det alltså dubbelpass.
Avsluningsvis vill jag gratulera alla Lonesome Runners som deltagit i tävlingar i helgen. Det var Ultran Fyr till Fyr i Danmark och det var Paris Marathon och diverse andra lopp. Bra jobbat!
Själv har jag bara 67 gånger kvar att släpa mig upp för backen med pilen, men det ska jag nog klara.
Ha nu en fin träningsvecka!

torsdag 9 april 2015

Inga problem med tekniken

Utifrån rubriken kan man ju lockas att detta inlägg ska kunna handla om min löpteknik och i sanningens namn så kanske jag kommer att nämna den i förbigående. Fast detta inlägg kommer mer att handla om att mina fantastiska (om jag får säga det själv) texter.
För ett tag sedan fick jag en ny mobiltelefon. Jag bytte från ett system till Android och med detta kom givetvis en massa fördelar. Bland annat så kunde jag skriva texter och lägga ut på min blogg mycket enklare, trodde jag.
Så när jag sitter och väntar någonstans, är på ett tåg eller en buss, så skulle jag kunna blogga lite om min träning, tänkte jag. Och visst, det går otroligt bra att skriva ihop små roliga texter. Att lägga in bilder har jag inte riktigt fattat hur man gör än, de verkar vilja vrida sig ett kvartsvarv. Vilket kanske inte är så fel alla gånger. Alltså jag menar, bilderna på skogsstigarna ser oerhört branta och jobbiga ut. Men från att skriva texten till att få den publicerad är steget långt. Jag måste erkänna att här sätter mina tekniska kunskaper stopp för mig. Jag fattar inte hur jag ska göra. Men jag får väl fråga en kompis. På något sätt måste denna teknikförvirring lösa sig.
Apropå något helt annat. Igår var det 16 grader varm och strålande solsken. Vilket innebar att jag drog på mig tischan och kortbyxor och gav mig ut på en mixad tur. 2 km asfalt och grus i början av passet sedan blev det trail och passet avslutades med lite asfalt och grus igen. Jag var helt färdig efteråt. Herreminje så varmt det var.

Sedan hände en annan rolig sak också. På skärtorsdagen var grannen ute och sprang. Och som den goda människa jag är, så gav jag honom några uppmuntrande ord på vägen. Typ; Du ser stark ut! Det går lätt Henrik. Ja ni vet, lite positiv Pepp.
Igår när jag var ute så står nämnda granne med sin bror på sina marker. Med sig har de några andra. Eftersom jag vet att de försöker sälja lite avstyckade tomter, så tror jag att de andra var "tomtspekulanter". Jag känner själv att jag är sliten och jag känner att löpsteg är så tung att varje gång jag sätter i foten så får man ett jordskalv som mäter 0,3 på Richterskalan. Jag ser även att min granne står och laddar för att ge mig lite positiv pepp tillbaka. Och jag vet att det är "ljugpepp" alltså ropar jag till honom: -Ljug inte Henrik, det ser inte bra ut, jag vet. Min kära granne struntar givetvis i detta och jag får min pepp. Efteråt när jag är hemma och joggar ner, då kommer jag på att det där kanske inte var det smartaste jag sagt. Tänk er själva att ni är spekulanter på en tomt. Ni står där med säljaren och förbi er kommer en flarne springande och ropar att säljaren ska sluta ljuga. Alltså jag hoppas innerligt att köparen förstod att jag pratade om mitt löpsteg inget annat!
Idag har jag varit ute och sprungit på lunchen. avslutade med en "benmördare". vilket innebär att man springer uppför trapporna från Badhusgatan till Otterhällan. Jag uppskattar det till ett 9-10 våningars hus. Sedan staplar man ner till Ekelundsgatan (tar ca 2 min.) och springer de 9 våningarna upp till kontoret. Allt detta är i Göteborg om det är någon som är sugen att testa.