7 dagar kvar och en återblick från igår

Jaha, om en veck så har starten för Ultravasan gått och då ska jag ha sprungit/gått i 8,5 timme. Har allting gått över förväntan så har jag tagit mig 6,5 mil, fast mer troligt är att jag definitivt inte kommit så långt. Nu känner jag att jag blir mer och mer nervös och ju mer jag tänker på det, desto mer, nästan illamående blir jag. Spontant känner jag att jag skulle behöva träna några månader till, innan jag antar denna jätteutmaning.
Så över till gårdagen.
Målet var ju att Roger och jag skulle vandra 4 mil. Min baktanke är att jag genom att vandra, kan köra ett långpass utan att det ska slita allt för mycket på kroppens muskler och samtidigt träna uthållighet och viljan att hålla på länge. Även om, när det gäller vandring, så sker det utan smärta. Fast man ska inte ignorera smärtan, jag återkommer till det senare. Under vandringen igår, så försökte jag även att "liveblogga". Jag vet inte om jag tycker att det blev så lyckat. Bilderna blev alldeles för stora och jag tyckte att det var svårt att skriva texter. Hur som helst, fastän TV meterologerna lovat ihållande regn, så fick Roger och jag bara 4 droppar var på oss. Detta var precis i början av vandringen. Sedan blev det bara mer och mer soligt och med solen kom värmen.


Precis vid starten av vandringen

Vandringsleden börjar med att man i följer strandlinjen vid Åbyfjorden i ca. 400-500 meter. Sedan svänger man upp i skogen. Här kan det vara på sin plats att påpeka att när jag skriver upp, så menar jag upp. Det är en stigning på nästan 130 höjdmeter på 1,3 km. Alltså en riktigt tuff öppning på leden som innebär att man är riktigt gott uppvärmd i kroppen när man kommer upp. Väl uppe så belönas man med den första utsikten. Jag vet att min mobilkamera inte kan göra vyerna rättvisa, så jag rekommenderar er alla att klättra upp och kolla själva.

Utblick över Åbyfjorden

Efter att vi vandrat i ungefär 2,5 timme så kände Roger suget i kaffetarmen. När det suget har börjat hos Roger, jag då får man anpassa sig. Vare sig man vill eller inte, så blir det fikapaus!

NU BLIR DET FIKA!!!

Sakta men säkert arbetar vi oss fram mot samhället Brodalen. Här passerar vi väg 162, som är "huvudleden" till Lysekil. Vi går vidare mot Backa, här går man ömsom på grusväg ömsom på asfalt. det är en liten väg och det kanske är en eller två bilar som kör förbi oss. I Backa stannar vi till lite och tittar på hällristningarna, vi tittar på Skomakaren och båtlyftaren, eller vad de nu hette igen. Vi passerar även kommunens enda (?) Rodeo, vilket var högst oväntat. Tyvärr kom vi lite försent för att få vara med i tävlingen.

Stenbrottens värld
Efter ett tags vandring kommer man in i det område som jag väljer att kalla stenbrottens värld. Jag har skrivit om Loddebo, Rixö, Govik, Lahälla och Norrkila i tidigare inlägg här på bloggen. Det kändes som att vi passerade stenbrott överallt. nedan följer ett litet bildkollage.

Efter en stund kom vi fram till ett hinder på vägen. Roger var lite vek och ville inte klättra över det nedfallna trädet, så jag fick rycka in och visa vem som egentligen är världens starkaste man ;)

När jag äntligen lyft trädet så att Roger ska kunna

passera, då ska tokstollen fotografera...

Vid Sörkila tog vi vår tredje fikapaus. Roger hade fått problem med vänster häls yttersida. Så det blev att ta av sig skor och sockar. Han hade fått vattenblåsor, som tur väl var, så fanns det Compeed i Rogers packning. Så på med Compeedplåster och sedan fortsatte vi. Efter bara en liten stund, så märkte främst Roger, att hans fot inte pallade längre (jag märkte det genom att han sänkte farten). Vi tog fram kartan och kollade hur vi skulle gå för att snabbt komma ut på en asfalterad väg, för att vi skulle kunna bli hämtade. Vi ´fick väl knalla på i nästan 1 km, innan vi var nere på "scanraffrakan" och vid Bergs Skola blev vi upphämtade av min kära hustru.
Vi nådde inte dagens uppsatta mål på 40 kilometer, men det blev 31,3km och promenaden tog 9 tim. 12 min inklusive alla pauser. Riktigt bra uthållighetsövning, inför nästa lördag.