En förstörd Champions League final!

Idag har jag satt nytt årslängsta! Äntligen börjar jag få till det där med distanser också. 2015 är ett uppbyggnadsår för 2016 och inte minst 2018, därför bryr jag mig inte så mycket om vad andra gör för tider eller distanser. Jag håller fokus på mig och låter mig inte ryckas med av någon träningshets.
Ska väl i ärlighetens namn säga att det ibland är svårt att inte ryckas med. Självklart vill jag också sätta nya personliga rekord eller springa längre än jag någonsin gjort tidigare men som sagt, det får vänta.
Hur som helst, idag har jag satt nytt årslängsta med 16,6 kilometer, på en blandning av grus och asfalt. Mest av allt så var det vind. Väldigt mycket vind för att vara ärlig.
Härligt att ha denna jämna hårda vind i ryggen, jag formligen svävade fram. Å andra sidan så blev det riktigt jäkla jobbigt när man fick motvind. Försökte göra mig så liten som möjligt och huka mig samtidigt som jag sprang. Det var väl inte en riktigt optimal löpstil men originellt så det förslår.

Igår innan jag var ute och sprang var jag ute med hunden och fotade lite. Så vi kan väl låtsas att det är bilder från dagens löptur.



Om man tittar riktigt nära.

Så var det den där förstörda Champions League finalen.
Visst var det en spännande match? Barcelona hade första halvlek och andra halvlek ägdes av Juventus. För mig som inte bryr mig så mycket om något att dessa lag, så var det en fantastisk fotbollsunderhållning. 
Så vad var det då som förstörde den fina matchen?
Jag hade laddad upp med lite extra allt, så jag satt där med två flaskor Erdinger Alkoholfreies Bier och en påse Chips av sorten Ranch Sourcream Onion. Är det fest så är det!
Vad jag kanske borde kollat upp innan jag köpte den alkoholfria ölen var den text där det stod Weissbier. Det var alltså veteöl jag köpt. Jag har druckit det en gång tidigare. Det var efter målgången i München Marathon. Då var jag så slut att jag inte riktigt fattade vad det var jag drack. Jag kommer bara ihåg att det var äckligt.
Sedan var det chipsen...
Jag vill verkligen varna för dessa chips! Alltså de ser fantastiskt goda ut när man tittar på påsen, men för gud skull köp dem inte!!
Påsens utsida överträffar innehållet med ett par 1000%. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om dessa chips äcklighet, men jag nöjer mig med att konstatera att de så äckliga att de förstörde hela upplevelsen av Champions League finalen. Alltså jag blir så upprörd av detta så jag måste avsluta med en bild till. Lev väl och låt inte träningshetsen ta över!

Sånt här kan man se när man är ute
och springer i skogen.                      

Livet på landet

Jag har ju förmånen att bo lite utanför stadskärnan i en riktigt liten stad. Fördelarna med att bo utanför ett "tätbefolkat" område är enorma om du frågar mig. Vi har egen brunn så vi slipper det kommunala klorerade vattnet. Jag behöver bara springa 50 meter sedan är jag på en löparvänlig stig. Katten kan jaga möss bäst den vill. Det är lugnt och tyst. Ingen gnäller för att du eldar med ved. Ja, jag kan göra listan mycket mycket längre. Men man måste givetvis även ta med nackdelarna. Det där med lugnt och tyst, kanske inte stämmer. Visst det är inte samma ljud som i tätorter, men råmande rådjur på nätterna är ingen höjdare eller fåglar som börjar kvittrar halv fyra på morgonen.
Man kan inte förvänta sig den service som man har i staden. Låt mig återkomma till detta...
Som ni läst så har jag uttryckt att jag tycker att det är asroligt att springa igen (det senaste blogginlägget). Det går förhållandevis lätt och ja, det känns bra.
Givetvis hann jag knappt skriva det innan jag åkte på en "typ skada". Jag var ute i skogen och sprang och så satte jag ner vänsterfoten på en rot som stack upp på stigen. Foten gled två centimeter i sidled och, jag märkte ju inget, eftersom det händer allt som oftast att foten glider lite på underlaget. Dagen efter däremot, så märkte jag att det ömmade lite. Men inte värre än att jag redan nästa dag sprang lite till. Givetvis började det ömma lite mer. Men är man löpare så lyssnar man inte alltid på kroppen. Så därför valde jag att ge mig ut även nästa dag. Men jag lämnade skogslöpningen och sprang på asfalt istället. Min tanke var att asfalt är ett slät underlag och därför skulle min ömmande vrist inte belastas i sidled så mycket. Märkte att min geniala tanke höll och jag sprang smärtfritt genom passet.
Men dagen efter, då ömmade det inte längre, det gjorde ont!
Eftersom jag anser mig själv vara genomsnittligt smart, så bestämde jag mig för att vila under måndagen och tisdagen. Måndagen förflöt och jag tyckte att det var en skön vilodag. Tisdagen kände jag att jag ville ut och springa men två vilodagar skulle jag ha. så kvällen förflöt med en viss frustration. Det som höll mig uppe, humörsmässigt, var att det snart skulle vara onsdag och då jäklar ska jag ut och springa.
Så idag när arbetsdagen var slut, skyndade jag mig hem med bara en tanke i huvudet. Byt om och stick ut och spring. Svettas och ha kul sedan en skön dusch. Jag tänkte mig ett längre pass och hade under eftermiddagen smugit i mig "lite" lösgodis för att ladda lite extra.

Uppladdning!

Det är nu återkopplingen till det där med förväntad service. När jag kom hem så möttes jag av att vi inte hade något vatten i kranarna. Vattenpumpen hade pajat. Kvällen ägnades åt att försöka skrämma igång vattenpumpen så att den skulle funka till imorgon. För imorgon kommer nämligen rörmokaren och fixar till det den där attans pumpen.

Dusch utan vatten är inte kul!

Hade jag haft kommunalt vatten hade jag förmodligen bara behövt ringa till kommunen för att få hjälp med vattnet. Nu får jag fixa själv.
Jag klagar inte, jag har valt att bo på landet och jag stormtrivs med det. Jag är bara skitless på att jag nu inte har tränat på 3 dagar!