När det otänkbara händer.

Rubriken är en låttitel av en Mauro Scocco låt. Den är sorgsen men den avslutas ändå med att det finns hopp. Just idag är jag sorgsen, väldigt sorgsen. Dagens träningspass ställde jag in likaså gårdagens, men imorgon måste jag ta mig i kragen och ge mig ut. Inte minst för att jag måste få ta ut mig totalt, energin som finns i kroppen måste tas från hjärnan och ges till musklerna. Allt för att starta om hjärnan.
Vad är det då som gör att jag först ställer in två pass för att sedan planera för att ta ut mig så mycket att jag nästan inte kommer att orka?
Ja ni som som orkat följa bloggen vet ju att det har gått lite upp och ner i år. Det har varit sjukdomar, som gjort att jag inte kunnat eller haft viljan att träna.
För ett tag sedan bestämdes Roger och jag, på Rogers läkares inrådan, att ställa in klättringen i år. Det har varit tungt att inse att det mål man satt upp, måste redigeras. Det viktigaste är ju faktiskt hälsan.
Så igår blev jag väldigt orolig. Jag kom hem på eftermiddagen och skickade iväg ett PM till brorsan på Facebook. Blev lite förvånad när jag märkte att min syster svarade, på hans konto…
Hon meddelade kort att jag skulle ringa, vilket jag gjorde.
Hon meddelade kort att hon några timmar tidigare hade fått ett samtal från en sköterska där min bror behandlas. Sköterskan meddelade att min bror inte hade så många timmar kvar.
Då mina syskon bor i södra Tyskland, så fanns det ingen möjlighet att jag skulle hinna dit.
Min syster var givetvis jätteledsen och ville inte tala så mycket, så vi sa egentligen inte så mycket till varandra.
Inatt kl. 01, somnade min bror in. Cancern har skördat ännu ett offer. Andreas blev 39.
Han kommer alltid att leva i mitt hjärta.
Just nu känns allt tomt men jag tycker att det är skönt att få skriva av mig lite, även om det här inlägget förmodligen är det mest ostrukturerade och konstigaste, hittills.

När det otänkbara händer

          Som ingen människa kan förutse

När ödet ger dig en hand

du aldrig ville se

Kan någon se nån mening

i något av det som sker

Varför drabbades just du

Varför just här och nu

                                     Mauro Scocco