En förstörd Champions League final!

Idag har jag satt nytt årslängsta! Äntligen börjar jag få till det där med distanser också. 2015 är ett uppbyggnadsår för 2016 och inte minst 2018, därför bryr jag mig inte så mycket om vad andra gör för tider eller distanser. Jag håller fokus på mig och låter mig inte ryckas med av någon träningshets.
Ska väl i ärlighetens namn säga att det ibland är svårt att inte ryckas med. Självklart vill jag också sätta nya personliga rekord eller springa längre än jag någonsin gjort tidigare men som sagt, det får vänta.
Hur som helst, idag har jag satt nytt årslängsta med 16,6 kilometer, på en blandning av grus och asfalt. Mest av allt så var det vind. Väldigt mycket vind för att vara ärlig.
Härligt att ha denna jämna hårda vind i ryggen, jag formligen svävade fram. Å andra sidan så blev det riktigt jäkla jobbigt när man fick motvind. Försökte göra mig så liten som möjligt och huka mig samtidigt som jag sprang. Det var väl inte en riktigt optimal löpstil men originellt så det förslår.

Igår innan jag var ute och sprang var jag ute med hunden och fotade lite. Så vi kan väl låtsas att det är bilder från dagens löptur.



Om man tittar riktigt nära.

Så var det den där förstörda Champions League finalen.
Visst var det en spännande match? Barcelona hade första halvlek och andra halvlek ägdes av Juventus. För mig som inte bryr mig så mycket om något att dessa lag, så var det en fantastisk fotbollsunderhållning. 
Så vad var det då som förstörde den fina matchen?
Jag hade laddad upp med lite extra allt, så jag satt där med två flaskor Erdinger Alkoholfreies Bier och en påse Chips av sorten Ranch Sourcream Onion. Är det fest så är det!
Vad jag kanske borde kollat upp innan jag köpte den alkoholfria ölen var den text där det stod Weissbier. Det var alltså veteöl jag köpt. Jag har druckit det en gång tidigare. Det var efter målgången i München Marathon. Då var jag så slut att jag inte riktigt fattade vad det var jag drack. Jag kommer bara ihåg att det var äckligt.
Sedan var det chipsen...
Jag vill verkligen varna för dessa chips! Alltså de ser fantastiskt goda ut när man tittar på påsen, men för gud skull köp dem inte!!
Påsens utsida överträffar innehållet med ett par 1000%. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om dessa chips äcklighet, men jag nöjer mig med att konstatera att de så äckliga att de förstörde hela upplevelsen av Champions League finalen. Alltså jag blir så upprörd av detta så jag måste avsluta med en bild till. Lev väl och låt inte träningshetsen ta över!

Sånt här kan man se när man är ute
och springer i skogen.                      

Livet på landet

Jag har ju förmånen att bo lite utanför stadskärnan i en riktigt liten stad. Fördelarna med att bo utanför ett "tätbefolkat" område är enorma om du frågar mig. Vi har egen brunn så vi slipper det kommunala klorerade vattnet. Jag behöver bara springa 50 meter sedan är jag på en löparvänlig stig. Katten kan jaga möss bäst den vill. Det är lugnt och tyst. Ingen gnäller för att du eldar med ved. Ja, jag kan göra listan mycket mycket längre. Men man måste givetvis även ta med nackdelarna. Det där med lugnt och tyst, kanske inte stämmer. Visst det är inte samma ljud som i tätorter, men råmande rådjur på nätterna är ingen höjdare eller fåglar som börjar kvittrar halv fyra på morgonen.
Man kan inte förvänta sig den service som man har i staden. Låt mig återkomma till detta...
Som ni läst så har jag uttryckt att jag tycker att det är asroligt att springa igen (det senaste blogginlägget). Det går förhållandevis lätt och ja, det känns bra.
Givetvis hann jag knappt skriva det innan jag åkte på en "typ skada". Jag var ute i skogen och sprang och så satte jag ner vänsterfoten på en rot som stack upp på stigen. Foten gled två centimeter i sidled och, jag märkte ju inget, eftersom det händer allt som oftast att foten glider lite på underlaget. Dagen efter däremot, så märkte jag att det ömmade lite. Men inte värre än att jag redan nästa dag sprang lite till. Givetvis började det ömma lite mer. Men är man löpare så lyssnar man inte alltid på kroppen. Så därför valde jag att ge mig ut även nästa dag. Men jag lämnade skogslöpningen och sprang på asfalt istället. Min tanke var att asfalt är ett slät underlag och därför skulle min ömmande vrist inte belastas i sidled så mycket. Märkte att min geniala tanke höll och jag sprang smärtfritt genom passet.
Men dagen efter, då ömmade det inte längre, det gjorde ont!
Eftersom jag anser mig själv vara genomsnittligt smart, så bestämde jag mig för att vila under måndagen och tisdagen. Måndagen förflöt och jag tyckte att det var en skön vilodag. Tisdagen kände jag att jag ville ut och springa men två vilodagar skulle jag ha. så kvällen förflöt med en viss frustration. Det som höll mig uppe, humörsmässigt, var att det snart skulle vara onsdag och då jäklar ska jag ut och springa.
Så idag när arbetsdagen var slut, skyndade jag mig hem med bara en tanke i huvudet. Byt om och stick ut och spring. Svettas och ha kul sedan en skön dusch. Jag tänkte mig ett längre pass och hade under eftermiddagen smugit i mig "lite" lösgodis för att ladda lite extra.

Uppladdning!

Det är nu återkopplingen till det där med förväntad service. När jag kom hem så möttes jag av att vi inte hade något vatten i kranarna. Vattenpumpen hade pajat. Kvällen ägnades åt att försöka skrämma igång vattenpumpen så att den skulle funka till imorgon. För imorgon kommer nämligen rörmokaren och fixar till det den där attans pumpen.

Dusch utan vatten är inte kul!

Hade jag haft kommunalt vatten hade jag förmodligen bara behövt ringa till kommunen för att få hjälp med vattnet. Nu får jag fixa själv.
Jag klagar inte, jag har valt att bo på landet och jag stormtrivs med det. Jag är bara skitless på att jag nu inte har tränat på 3 dagar!

Fem bra saker med att springa när det regnar

Igår när jag var ute och sprang hände en rolig sak. Rättare sagt det hände några roliga saker. Det första var att jag sprang med ryggsäcken och att det funkade finfint. Inget skav och den satt som en smäck. Givetvis har jag lite träningsvärk idag, eftersom jag lastade den med vatten och lite grejer, så att det ska kännas så äkta som möjligt.  Å andra sidan så sprang jag inte någon längre distans utan det fick bli den gamla vanliga 11,5 km slingan. En slinga som till 70% asfalt och resten i terrängen.
Det hände även en annan sak under löpningen. Jag reflekterade faktiskt inte över det när det hände, men i slutet på passet så kom jag på det.
Jag sprang omkring och funderade på vilka lopp jag ville springa i framtiden. Visst målet är ju Ultravasan 2016 och 2018, men va tusan, man måste ju springa lite mer än två lopp. Så jag sprang och funderade på Oslo Eco Trail, ett 80 kilometers lopp och sedan kom ju givetvis Kullamannen upp och man kanske skulle testa TEC 100 (100 miles är otroligt lååååångt) jag tror att jag måste springa och tänka på fler lopp innan jag bestämmer mig.
Jag kan inte minnas när jag senast var ute och sprang och tänkte på att jag ville anmäla mig till lopp. Jag hoppas innerligt att det vänt på riktigt nu, så att jag inte hoppar över pass bara för att de känns jobbigt att resa sig ur TV soffan. Jag känner mig så glad över detta lilla framsteg.

Känner mig så här just nu

Sedan till rubriken. Jag hann givetvis tänka på vad som är så bra med att springa i regn. Inte för att jag sprang i regn igår. Tvärtom, det var strålande sol och nästan helt vindstilla. Men här kommer listan

1. Du ser svettig ut redan efter en minut!
2. Det finns extra mycket syre i luften.
3. Springer man på en väg där det kör bilar, så har bilisterna en tendens att ta ut lite extra avstånd till dig. Min teori är att de inte vill böta ner dig
4. Om du har kompisar som inte riktigt bestämt sig för om du är en riktig löparidiot eller inte, så kommer de absolut att placera dig i facket bland de andra idioterna
5. Duschen efteråt är extra skön

 

 



Benmördare och Yoga i 38 grader

Efter förra helgen så var det då åter dags att ta sig för en lunchjogg med åtminstone en av mina arbetskamrater. Det blev den gamla vanliga rundan, fast eftersom det blåste en hel del, så sprang vi varvet baklänges. Det visade sig vara ett smart drag för då avslutades de sista 300 metrarna, innan "benmördar´n" avslutades med en kraftig medvind. Sedan blev det som sagt dags att köra slut på benen i min egen lilla trappmaskin.
Efter lunchjoggen så blev det återhämtning på kontoret och efter det så stack vi (jag och fyra av mina arbetskamrater) iväg till SATS Masthugget. Vi hade blivit inbjudna till Mojo Yoga. jag är absolut ingen expert på Yoga, har bara varit på ett Yogapass tidigare i mitt liv och det var något helt annat än MojoYoga, då var det lugnt och avslappnande. Jag är inte säker men jag tror att de fick väcka mig. Detta scenario var inte aktuellt under måndagens Yoga. Vi stog där utanför lokalen, som ett litet gäng skolbarn, upprymda över att få börja skolan efter ett skollov. Nervositeten fanns där, vad var det vi hade gett oss in på? Hur gör man? Är det här något för mig? Vad ska de andra tro? Hur ser jag ut? Frågorna var de gamla vanliga, ovissheten över att inte veta vad som väntar på mig, kan ibland bli outhärdlig.
Nåväl, några minuter (typ 10) innan passet skulle börja släpptes vi in i den 34 grader varma lokalen. Mattor rullades ut och minihandukar delades ut så långt lagret räckte.
Sedan började vi med att vrida, tänja, stretcha kroppen i alla omöjliga ställningar. När man väl fått in något som man inbillade sig var någorlunda rätt position, så skulle man stå still så. Det var ställningar som verkligen fick alla mina okända muskler att jobba. Plankan var helt plötsligt outhärdlig att genomföra, armar och magen darrade som asplöv, allt under tiden som värmen sakta ökade för att till slut komma upp i 38 grader. Passet var ungefär en timme långt och det var sjukt svettdrivande.

Så här fin kan Yoga vara, jag har några pass kvar innan jag
kommer dit.

Funderar fortfarande på varför handdukarna som delades ut var så otroligt små? Det kan ju inte varit meningen att man skulle torka svett i dem, eller? Jag skulle ha kunnat fylla en insjö i Vätterns storlek med bara mitt svett. Glasögonen halkade bara av hela tiden, så de fick jag lägga på golvet. saknade dem inte så mycket eftersom svetten ändå rann in i ögonen och gjorde att jag knappt såg något.
Så här i efterhand kan jag konstatera att detta är med på topp 3 listan över de svettigaste passen som jag överlevt. Det här är en helt annan sak än mina vanliga träningspass! Okej jag erkänner, min energi tog slut 10-12 minuter innan yogapasset var slut. Jag kunde inte röra mig så mycket eftersom jag fick yrsel varje gång jag försökte. Fast det var helt okej, det var inte så att jag höll på att svimma eller så. det var bara det kroppen var helt slut på energi, på ett sånt där härligt sätt.
När träningspasset var slut, sa Marie (vår Yogainstruktör) att om 4 veckor skulle man starta upp en ny MojoYoga kurs med fokus på Core.
Jag har ju länge blundat för att min Core är asdålig, så direkt blev jag intresserad. Jag är övertygad om att om jag ska lyckas med mitt mål 2018, så måste jag stärka mig på flera ställen och framförallt måste jag jobba med min Core. Jag tror inte att jag kan "fuska" mig till att nå mitt mål 2018.
Så tack SATS Masthugget  för inbjudan och tack Marie för ditt tålamod med oss newbies
Och vem vet, jag kanske påbörjar att stärka min Core i 38 graders värme, på  #satsmasthugget

För övrigt kan jag meddela att även TV bänken verkar vara såld. Jag är dock mest förundrad över att ingen verkar visa intresse för TV ljudet. Är anläggningen verkligen så dålig?
Just nu lyssnar jag på Thin Lizzy och The Boys are back in Town. För bra musik blir aldrig gammal eller omordern!
Rock on!!!