Livet på landet

Jag har ju förmånen att bo lite utanför stadskärnan i en riktigt liten stad. Fördelarna med att bo utanför ett "tätbefolkat" område är enorma om du frågar mig. Vi har egen brunn så vi slipper det kommunala klorerade vattnet. Jag behöver bara springa 50 meter sedan är jag på en löparvänlig stig. Katten kan jaga möss bäst den vill. Det är lugnt och tyst. Ingen gnäller för att du eldar med ved. Ja, jag kan göra listan mycket mycket längre. Men man måste givetvis även ta med nackdelarna. Det där med lugnt och tyst, kanske inte stämmer. Visst det är inte samma ljud som i tätorter, men råmande rådjur på nätterna är ingen höjdare eller fåglar som börjar kvittrar halv fyra på morgonen.
Man kan inte förvänta sig den service som man har i staden. Låt mig återkomma till detta...
Som ni läst så har jag uttryckt att jag tycker att det är asroligt att springa igen (det senaste blogginlägget). Det går förhållandevis lätt och ja, det känns bra.
Givetvis hann jag knappt skriva det innan jag åkte på en "typ skada". Jag var ute i skogen och sprang och så satte jag ner vänsterfoten på en rot som stack upp på stigen. Foten gled två centimeter i sidled och, jag märkte ju inget, eftersom det händer allt som oftast att foten glider lite på underlaget. Dagen efter däremot, så märkte jag att det ömmade lite. Men inte värre än att jag redan nästa dag sprang lite till. Givetvis började det ömma lite mer. Men är man löpare så lyssnar man inte alltid på kroppen. Så därför valde jag att ge mig ut även nästa dag. Men jag lämnade skogslöpningen och sprang på asfalt istället. Min tanke var att asfalt är ett slät underlag och därför skulle min ömmande vrist inte belastas i sidled så mycket. Märkte att min geniala tanke höll och jag sprang smärtfritt genom passet.
Men dagen efter, då ömmade det inte längre, det gjorde ont!
Eftersom jag anser mig själv vara genomsnittligt smart, så bestämde jag mig för att vila under måndagen och tisdagen. Måndagen förflöt och jag tyckte att det var en skön vilodag. Tisdagen kände jag att jag ville ut och springa men två vilodagar skulle jag ha. så kvällen förflöt med en viss frustration. Det som höll mig uppe, humörsmässigt, var att det snart skulle vara onsdag och då jäklar ska jag ut och springa.
Så idag när arbetsdagen var slut, skyndade jag mig hem med bara en tanke i huvudet. Byt om och stick ut och spring. Svettas och ha kul sedan en skön dusch. Jag tänkte mig ett längre pass och hade under eftermiddagen smugit i mig "lite" lösgodis för att ladda lite extra.

Uppladdning!

Det är nu återkopplingen till det där med förväntad service. När jag kom hem så möttes jag av att vi inte hade något vatten i kranarna. Vattenpumpen hade pajat. Kvällen ägnades åt att försöka skrämma igång vattenpumpen så att den skulle funka till imorgon. För imorgon kommer nämligen rörmokaren och fixar till det den där attans pumpen.

Dusch utan vatten är inte kul!

Hade jag haft kommunalt vatten hade jag förmodligen bara behövt ringa till kommunen för att få hjälp med vattnet. Nu får jag fixa själv.
Jag klagar inte, jag har valt att bo på landet och jag stormtrivs med det. Jag är bara skitless på att jag nu inte har tränat på 3 dagar!