Släkten är värst

När svärmors far levde så brukade vi alltid fira hans födelsedag med en middag på Restaurang Nordevik i Skärhamn. Då det nu är några år sedan han gick bort, så har denna "tradition" givetvis upphört. Ända tills igår vill säga. Då svärmors far, skulle fyllt 100 år i år, så tyckte svärmor att, vi gott kunde återuppta traditionen, åtminstone för ett "100-årskalas".
Detta passade givetvis extra bra eftersom den norska grenen av släkten var på besök. Alla ska med, typ.
Här krävdes det ju lite planering, när skulle träningspasset genomföras? När var middagen? Hur lång tid tar det att köra till Skärhamn? Ska vi åka med färjan eller ska vi åka runt (Fastlandsvägen)
Jag fick reda på att bordet var bokat till kl. 15 och jag räknade med att det skulle ta lite drygt en timme att köra. Så om vi gav oss av 20 i 2, är det lugnt. Men när tusan ska man träna då? Middag kl. 15, tar max 2 timmar, vid 18 är man hemma igen, tänkte jag, och runt kl. 19 är hunden är rastad och matad, då kan man komma iväg. Bra planering, med rimliga tider, tyckte jag.
Jag vill inte gå in på detaljer, men låt mig säga så här. Vi var hemma 19:30
I bilen hem var jag lite gramsen över att det hela dragit ut på tiden i det, närmaste, oändliga, mitt tidschema hade spruckit rejält. Hustrun visade sig dock vara stöttande och peppande, hon påstod att, jodå det går bra att ge sig ut och springa, det är ljust till kl. 23. Hon lät väldigt övertygande. Strax efter kl. 20, stod jag där, ombytt och klar. Kände mig fortfarande mätt, kunde de ha med de två extremt stora tårtbitarna att göra? Molnen hängde tungt över skogen och allvarligt talat tyckte jag att det var lite för mörkt för att springa i skogen. Så för första gången på 3-4 veckor, fick det bli asfalt. Funderade på om jag skulle köra en eller två mil. Bestämde mig för att en mil kan räcka, asfalt är ju så mycket hårdare än skogsunderlaget. Det kan vara klokt att börja försiktigt, resonerade jag.
det blev 11, 5 km på drygt 54 minuter och det var ett helt underbart pass. Inga grenar att ducka för, inga hålor att hoppa över, nästan inga insekter att svälja/spotta ut. Bara jag och asfalten. Helt magiskt! Fick en sån där underbar löparkänsla igen. Ville bara fortsätta och fortsätta, men insåg att det finns en morgondag också och då kommer det fler möjligheter till träning.
Så nu måste jag sluta för denna gången. Dags att ge sig av på en liten tur. Denna gången blir det ett varv i skogen.

Nästan hela släkten på parkeringsplatsen bakom Rest. Nordevik, Skärhamn.