torsdag 14 augusti 2014

Softar

Idag har jag bara tagit det lugnt. Tänkte först köra 22 km i skogen här hemma, men eftersom jag var lite stel från gårdagens backintervaller så avstod jag. Funderade ett tag på att hoppa på kvällens långintervaller med löparklubben men jag struntar i det också. Jag sa till hustrun att iställlet för att köra långintervallerna, så kan jag cykla till affären och handla det som behövs ( det blir väl 10 km fram och tillbaks på cykeln). Sedan hade jag väldigt svårt att komma på vad som behövdes, mer än skinka till mackan. Det känndes lite dumt att cykla iväg för 1 hekto skinkas skull, så jag väntade lite mest för att se om jag kom på vad vi behövde i affären. Efter en stund kom jag på att jag ville ha lakrids. Kände mig fortfarande en smula dum över att behöva hoja till affären för att köpa skinka och lakrids. Så jag väntade ytterliggare en stund. Det var ett mycket klokt beslut. Inte nog med att jag kom på massor av annat som skulle köpas, det började regna också. Alltså var jag tvungen att ta bilen till affären!
Så den enda träningen idag var en härlig skogspromenad med voffsegull. Det tog en timme och 45 minuter.
Innan vi gav oss av i förmiddags så chattade jag lite med Roger. Vi bestämde oss för att försöka oss på 40 kilometer imorgon. Nu tänker någon kanske -är han galen? 40 km 8 dagar innan ett 90 kilometers lopp? Ni kan ta det lugnt. Roger och jag ska vandra. Det blir ryggsäck, kaffe och bullar, kängor och vandringsbyxor. Kort sagt, jag kommer att klä ut mig till en norrman som ska gå på tur. Jag ska försöka mig på att uppdatera bloggen med ojämna mellanrum under vandringen, för att hålla er uppdaterade om hur vackert det kan vara i Bohuslän. Avslutningvis kan jag meddela att jag känner mig förhoppningsfull. Min kära hustru har tydligen hittat vårt drömhus, meddelade hon för en stund sedan. Känns bra att få den infon innan man får order om att åka och köpa flyttkartonger, tycker jag. Ja, vi får väl se hur det går med det.  Jag såg som hastigast en bild på huset, tyckte mest att det såg ut som en fallfärdig sjöbo. Fast det viktigaste är ju ändå att det ska finnas en skog i närheten, så att man kan gå ut med hunden och att komma ut och få springa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar