Så jag kastade mig i träningskläderna och sprang iväg som en gasell (eller flodhäst). Planen var glasklar, 15-20 minuters löpning, sedan 20 minuter dusch därefter lite tid att hänga med arbetskamraterna innan middagen. Efter en liten stund tittade jag ner på klockan. Fick uppfattningen om att jag kanske hade kommit halvvägs. Klockan visade på 15 minuter. Jag borde vara nära "hemma" tänkte jag. Samtidigt som jag insåg att jag var långt från hotellet. Någonting var fel, väldigt fel. Hade jag sprungit fel? Var det fel på kartan eller på verkligheten? Var sjutton är jag? Efter ett tags irrande runt på en gräsplan, hittade jag en kvinna som var ute på sin gåingpromenad eller vad det nu kan heta när man går fort utan stavar. Jag nästan ryckte tag i hennes arm för att helt desperat fråga om vägen tillbaka till hotellet. Hennes vägbeskrivning tog 2 minuter och efter diverse korrigeringar typ "vänster därefter höger och sedan vänster två gånger", så insåg jag att här kan jag inte stå och småprata, här gäller det att få upp farten och börja lubba. På hennes beskrivning lät det som om jag hade två mil kvar. Det tog ca 8 minuter att komma tillbaka och sträckan blev 5,6 km.
Igår var jag iväg med en kompis från Lonesome Runners, vi skulle ut och traila lite. Eftersom han till vardags bor i Göteborg, så frågade han mig hur långt vi skulle springa. I mitt huvud så var det minst 30 kilometer. Fast nu har jag lärt mig att jag nästan alltid tror att det är längre än vad det är i verkligheten, så jag sa 23. Då han hade sprungit tävling förra helgen så kände han sig lite sliten, sa han. Banan vi sprang, börjar med tre ganska häftiga stigningar under de första 6-7 kilometrarna, vilket jag påpekade för honom. Han startade allt annat än lugnt, det var full satsning från första steget. Jag trodde på allvar att jag skulle dö. Och nu över till nörderiet...
Efter första stigningen låg jag på passets maxpuls 200 slag, efter andra stigningen hade det stabiliserat sig till 170 slag sedan kom ju den tredje stigningen 700 meter lång uppförsbacke som går från brant asfalt till ännu brantare grusväg och avslutas med en maxbrant liten knixig stig. 88 meters stigning är väldigt mycket, så en puls på 182 när man kom upp är något man kan leva med, eller?
Fast när man är uppe så är utsikten Amazing!!! |
Idag tänkte jag mig en tur i skogen igen, kanske 5-7 kilometer. Tyvärr ådrog jag mig en liten skada under långpasset. Jag fick skavsår i armhålan. Fråga mig inte hur, jag märkte det inte förrens jag stod i duschen. Kanske var det en söm i tröjan eller så var det något på ryggsäcken som skavde. Jag känner mig lite förvånad över detta, då jag aldrig varit med om det tidigare. Hur som helst, dagen kunde då ägnas åt vård av materiel istället.
Nytvättade och fina, redo för nästa pass |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar