High and Low

Hoppsan, nu var det visst ett tag sedan jag skrev något. Så kan det vara ibland, antar jag. Just nu väntar jag på att få göra mina sista arbetstimmar innan påskledigheten. Just nu känns det kanon eftersom jag kommer att få tillfälle att lägga ner en hel del tid på min löpning. För i sanningens namn så har jag haft lite problem med motivationen den senaste tiden. Det är ett ständigt återkommande problem som jag har. Ju närmare startdatumet för ett lopp kommer, desto mindre motivation för att träna känner jag. Men då jag vägrar att bli någon slav under något träningsprogram, så är det ingen större fara. Jag bara slutar springa ett tag och sedan hoppas jag att motivationen kommer tillbaka.
Denna gången blev det 11 dagar utan träning, det kanske var lite väl långt. Det positiva är dock att när jag sedan kom igång, så kände jag inte av alla de där småkrämporna. Ni vet, stel i vaden, ont i hälsenan eller vad det nu kan vara. Den senaste veckan har jag börjat lite försiktigt med några kortare turer. Jag har hittat ett nytt spår i skogen. Eller spår och spår... Jag springer i en kraftledningsgata (ja ingen sån där stor och fin) en sån där liten som finns här på landet. Det börjar med lite fin skog, som övergår i lite berg. Det fortsätter med två taggtrådshinder över ett gärde in i lite björnbärssnår och så håller det på i lite drygt en km. Skitjobbigt och fantastiskt roligt. Helt enkelt en liten vända som gjort att jag fått viljan och motivationen tillbaka. Tänk att det är så lite som behövs för att få glädjen tillbaka. En ny väg.
Innan jag tappade motivationen så var jag iväg på en löptur med några ur den lokala löparklubben. Vi tog ett distanspass på den ö som jag är uppvuxen, Skaftö. Måste erkänna att jag inte hade en aning om att det fanns så många fina spår/stigar att springa på. Hela turen började med att jag sprang hemifrån in till Lysekil. Där tog vi färjan över till Skaftö. Vi gick av och sprang från Östersidan och mot Vägeröds dalar vidare mot Fiskebäckskil och Stockevik , tillbaka mot Fiskebäckskil via Kristinebergs Forskningsstation och färjan. Där lät jag mina löparkompisar att åka över med färjan till Lysekil igen. Själv valde jag att fortsätta landsvägen mot den andra färjan (Gullmarsleden). Eftersom tempot var behagligt när vi sprang i grupp, så kände jag mig väldigt pigg och fräsch när jag gav mig av på min Lonesome Running. Det var en sån där magiskt löpardag. Jag skrapade ihop en sisådär 33-24 kilometer och det var ett mycket trevligt pass. Men som sagt, efter det så tappade jag motivationen lite.

På väg mot Skaftö!

Efter bara någon km, skulle de stanna och
stretchas. Jag misstänker att utsikten drog mer
än musklerna :) 

Snart hemma, ska bara åka över Gullmarsfjorden
med färjan.